Den är så vacker så den gör ont i själen när musiken strömmar..



Han säger att jag är vacker när jag ler.. vad menar han :S

i mig själv ser jag bara smärt-- pain.. 

You don´t really care 4 music do ya...

Varför.. varför ska det göra så jä.-.a ont..
Tiden tickar som en bomb i mitt inre..
tankarna rinner nerför min kind i form av små salta
tårar av blod.. i blodet skriver jag mitt namn..

Se mig för den jag är.. Minns mig för den jag var...

Kommer jag någonsin tillbaka?

tillbaka till vad? detta liv eller livet innan?

Tankarna är många... smärtsamma och.....

de kommer alltid tillbaka..

 




Vi åker dit!!!!!!!

Jag är kär i en känsla...

När den kommer så hoppar mitt hjärta extra,, inte på det onda sättet
utan det där bubbliga sättet... som sockerdricka fast i hjärtat
Som gör att man inte kan sitta still.. Det slår alla rus i hela världen..

Jag har en släng av borderline idag... av det maniska.. men hellre
det än det depp.... Det får gärna hålla sig borta... ett tag..
Fast för mycket av det goda är ju inte heller tydligen bra..
Det kan ju sluta vartsomhelst eller hursomhelst.. typ att man rakar av sig håret
eller vaknar i en annan stad , en annan tid...

Black and white... witch one is the right?

Jag är en tänkare, som helst vill sluta tänka för ett tag...
Sluta känna, inte veta någonting..

Det är det jag vill just NU, just nu när allt gör som ondast och
hjärtat slåt hårt i bröstet.. Väggarna krymper och blodådrorna slingrar
sig runt mitt hjärta och kramar så hårt att blodet nästan stelnar..
Känner hur andetagen börjar avta och huvudet fylls av onda tankar..
Ett ljud jag känner igen, det kommer alltid tillbaka... Öronen tjuter
och jag trycker mina händer hårt mot huvudet och väntar förgäves på
att kunna ta ett andetag... Ett andetag som skär som knivar i min hals..

Varje hugg känns som en evighet innan jag kommer tillbaka till verkligheten..
Jag öppnar saknta mina ögon som är igenklibbade efter alla tårar och utsmetad
mascara... jag tittar sakta runt... och ser att jag lever och andas igen..

It kills me.. Over and over again..When will it stop?
Is there an END?

Till vilken nytta tänker jag då...

En av mina panikattacker skriva med ord..
Sen frågar folk... Vad är det som gör så ont?


Ja ALLT....


Så det är bara titta upp mot skyn och välkommna ännu en ny dag..