Behind blue eyes..
Min kropp har förändrats.. min utstrålning..en del av sjukdom, medicinerna
en del av drogerna och en del bara med tiden... man går upp , ner...
blir ihålig i ansiktet.. blek grå..Nästan död har jag sett ut ibland...
eller ialafall känt mig så, som ett tomt vandrande skal...
Falska leenden.. men ändå med små hoppfulla skratt...

Men även jag har mina ljusa stunder, med lätt röda kinder, smärtfria dagar
dagar som går utan att man tänker på det..brubblar om och om igen.
Jag gillar de dagar som bara glider smidigt förbi.   

Ögonen ljuger inte..själens så kallade spegel.. jag har många gånger hört hur fina
blåa ögon jag har..och hur förtvilande tomma de varit.. tomma..ledsna..
så kan det väl vara för alla männsikor? Eller speglar sig verkligen mina ögon såväl

om hur jag känner? En gammal vän påpekade alltid med ett leende..
"Nu ler du med ögonen sådär igen"  Kan det verkligen vara så?

The eyes, the eyes doesn´t lie.
but..hmm..Maybee just for a while.. make a smile..